Människan har en mycket gammal relation till elden. Elden är den första källan till värme och ljus som människan lyckades tämja, och den har använts till allt från krigföring till matlagning.

Ursprungligen lagades mat över öppna eldar, i eldstäder direkt på marken. När människan blev bofast flyttade även eldstaden in i huset, för det mesta i form av en grop i marken, klädd med stenar. Röken leddes ut genom ett hål i taket, men det blev naturligtvis fruktansvärt rökigt inomhus.

Eldstaden i huset användes till matlagning, och gav också värme och ljus. Att ha en eldstad på golvet innebar dock en stor risk, och med tiden gick man över till att använda öppna spisar istället. En öppen spis är en fast, oftast murad eldstad. Röken från elden leds ut genom en skorsten. En hel del av värmen försvinner också genom skorstenen, vilket gör att den öppna spisen inte är särskilt effektiv som värmekälla. Än idag är öppna spisa dock mycket populära. Det ger en speciell känsla att betrakta en sprakande brasa i en öppen spis. Därför förekommer öppna spisar även i nybyggda hus.

Vedspis

I köket ersattes den öppna spisen av en sluten vedspis, som ofta tillverkades i gjutjärn. En vedspis är betydligt mer effektiv än en öppen spis, och kan användas både för matlagning och för att ge värme. Nackdelen, jämfört med en öppen spis, är att vedspisen inte lyser upp på samma sätt, eftersom elden döljs bakom en lucka. När vedspisen gjorde entré i hemmen, vid 1800-talets mitt, blev även fotogenlampor vanligare.

I Sverige tillverkades spisar av gjutjärn vid många järnbruk, bl.a. av Bolinders mekaniska verkstad på Kungsholmen i Stockholm. Många modeller hade bakugn och en varmvattenberedare i vilken man kunde värma tvätt- och diskvatten.

Kakelugn

Det var inte bara i köket som det fanns öppna spisar, åtminstone inte i större bostäder om mer än ett rum. Ved var länge den enda värmekällan som fanns i Sverige. Vid mitten av 1700-talet uppstod dock vedbrist i Sverige, delvis till följd av användandet av ineffektiva öppna spisar. Rikets Råd, den tidens regering, gav generalen Fabian Wrede och arkitekten Carl Johan Cronstedt fick uppdraget att ta fram en mer effektiv anordning för uppvärmning av hemmen.

Kakelugnar hade funnits länge, framför allt nere på kontinenten, och Wrede och Cronstedt presenterade flera förslag på hur dessa kunde göras mer effektiva, genom slingrande rökgångar, luckor och kopparplåtar.

Till en början byggdes kakelugnar endast i de högre samhällsklassernas hem. Men i takt med att urbaniseringen tilltog kom fler och fler arbetare att bo i hus som värmdes upp på detta sätt. Under 1800-talet, och en bit in på 1900-talet, var kakelugnar den vanligaste värmekällan i svenska hem.

Kamin

Det vanligaste sättet att värma upp exempelvis vardagsrummet i ett fritidshus idag, om man vill använda ved, är med en kamin. Kaminer är ofta gjorda i gjutjärn, och liknar därför vedspisar. Luckan på moderna kaminer är dock av glas, vilket gör att man kan betrakta lågornas spel. Samtidigt utnyttjas värmen betydligt bättre än i en öppen spis. Om man redan har en öppen spis i sin bostad kan man låta montera en kassettinsats, som fungerar på samma sätt som en kamin. Då får man en mer effektiv öppen spis.